som jag trodde så fick jag arbeta lite till och hänga in emmas kläder i garderob. skulle sedan säga hej då och jag grät några skvättar, kändes så fel att gå ut genom den där dörren och inte säga; vi ses snart, precis så som jag har gjort oräkneliga gånger, utan nu var det bara hej då.

har även haft lite gråtkalas med mamma idag, vi har nu börjat fatta att det här verkligen händer.  kan bara tänka mig hur svårt det kommer bli att säga hej då imorgon.

annars så har jag packat och fixat det sista sakerna idag. har nu bara det sista att stoppa ner imorgon.

allt har varit "sista gången på ett helt år" idag, "nu är det sista gången jag kör här på ett helt år", "nu är det sista gången jag handlar på maxi på ett helt år", "nu är det sista gången jag äter kvällsmat vid matbordet på ett helt år", "nu är det sista gången jag duschar i vår dusch på ett helt år"... fattar inte varför jag tänker så, allting blir ju så mycket sorgligare då.

men nej, nu ska jag försöka sova några timmar, sista gången jag sover i min egen säng på ett helt år!