klockan tjugo i sex var det dags att gå ombord på planet, jag hade plats på raden näst längst bak intill fönstret. efter att ha suttit på planet ett tag meddelar kaptenen att på grund av security reasons så måste de gå igenom allt bagage igen, då det ska finnas två väskor som innehåller något misstänksamt. så det dröjde ytterligare 40 minuter innan planet kunde lyfta. bredvid mig satt ett franskt par, och så klart så ska mannen, stor som han är sitta bredvid mig.

vi blev serverade maten ganska snabbt, valde kyckling tikka masala, smakade väl helt okej, till efterrätt var den, ja vad var det, typ chokladkexsmulor med ett lager av vitchokladmousse och hallon. tittade på film nästan hela tiden, jag såg the blind side och it's complicated. fick skav på öronen efter hörlurarna och fyra timmars filmtittande. under hela resan så hade fransmannen sin arm på armstödet mellan oss, vilket också var min kontroll till skärmen, så ibland sänkte han mitt ljud, ibland pausade han och ibland stängde han av hela skärmen. jätte lätt att prata med då de knappt förstod någon engelska alls. fyllde i lite papper på planet för att få komma in i usa, tänkte på det där us border programmet på tv och började bli lite nervös. vilken syn när man flög in över long island, såg ut som massa julbelysning (haha, bästa beskrivningen jag kunde komma på). sen snurrade vi runt lite innan vi kunde landa. och ja vad händer vi landningen om inte dem halvhjärtade applåderna, eller kanske inte kan säga så heller, då det är en tiondel som klappar helhjärtat och de andra bara undrar vad fan de håller på med. sedan kör vi runt en ganska bra stund på flygplatsen innan vi kommer fram till vår sån.. ja, den grejen, ni vet vad jag menar. ja, och då ska typ kaptenen fickparkera mellan två andra plan.

sedan var det dags att gå av. här kan vi snacka trött kropp, musklerna var helt döda, hade inte rest mig upp en enda gång under resan. sedan var det bara att ställa sig i kö för att komma in i usa.  kön var lång men det gick inte överdrivet långsamt. trodde det skulle vara mer frågor och sånt, men när jag kom fram till disken, så bara lämnade jag fram mina papper, och eftersom jag redan har visum behövde jag inte ta alla fingeravtrycken igen. sen stämplade han allt och det var klart. sedan kom jag till nästa del där jag skulle lämna in lappen om vad jag har för saker att deklarera, blev lite nervös igen, då jag hade en hel påse med mediciner med mig. men han frågade bara om jag hade alkohol, cigaretter eller någon mat med mig. jag bara no, no, no och så frågade han vad det var jag hade med mig för saker som ska stanna i usa, typ presenterna till familjen då, så berättade jag, sen var det klart.

sedan gick jag ut och väntade i vänthallen, efter tio minuter kom en kvinna och hämtade oss. efter en bussresa som kändes som en evighet. sedan var det ett litet informationsmöte, alla var hur trötta som helst. delar rum med två tyskor, typ ja, vad hon nu heter, låter som pretzel typ och judith. de bara snackar tyska och jag fattar nada, tror de pratar skit om mig. så har jag sängen mittemellan också, jag var snabb och tog en stor skön säng, ville inte ha resesängen.

vaknade halv sex imorse, hur pigg som helst, gick och duschade då så jag hade det gjort. nu sitter jag här och skriver, måste klä på mig och gå ner och äta frukost nu. hoppas det är gott, är hungrig!

sitter på hotellet nu, skulle bara meddela lite snabbt att jag lever, orkar inte skriva mer nu då jag inte har kunnat sova något alls på flyget. men ska försöka hinna skriva en lite längre uppdatering imorgon innan lektionerna börjar, om jag inte är allt för trött.

skulle jag vara lite komisk "big apple" tänkte jag och passa på att dölja mitt trötta ansikte.

åkte in med mamma och pappa till flygplatsen i köpenhamn, var tidiga ute, så vi hade en del tid att fördriva, men det kändes som att vi bara gick och väntade in det där farvälet som vi visste skulle komma, det där oundvikliga hemska farvälet. vi grät. även fast att jag hade kunnat stå kvar där längre så kände jag att jag bara var tvungen att gå även fast att jag grät så att jag hulkade. folket tittade konstigt på mig, men jag brydde mig inte då jag precis genomgått något av det hemskaste i mitt liv (ja, jag vet att det låter som ett i-lands problem (ja, jag vet att jag ska vara glad att jag har båda mina föräldrar och att jag har fått chansen att åka iväg på den här resan, det är ju inte alla som har det) men det var ändå så fruktansvärt hemskt). jag gick upp genom säkerhetskontrollen utan problem, och kunde nästan direkt gå och sätta mig vid min gate. de två timmarna till london gick hyffsat snabbt, satt vid fönstret och lyssnade på musik hela vägen. visste att vi skulle bli serverade något "snack" på flyget, vilket innebar en 15 cl sprite och en aprikos/kokos kaka, mums! vågade inte ta en bild då jag kände att mina danska medpassagerare som satt brevid mig skulle döma mig för att jag ville ta en bild på en liten kaka.

gick av från planet och fick ställa mig i värsta långa kön in till connecting flight, varmt som det var, med ett handbagage på några mycket tunga kilo, blev jag bara tröttare och svettigare, ni tror inte att det piper i säkerhetskontrollen då och dem måste visitera mig.

men just nu sitter jag i en stor sval vänthall och har återfått min rätta temperatur. väntar på att min gate ska öppna klockan 17:00. men eftersom jag inte har tillgång till internet nu så lär ni inte få läsa detta förrän när jag är i NEW YORK, vilket blir imorgon för er.

eftersom jag inte orkar gå runt och bära på min tunga väska så sitter jag bara här, fördriver tiden med att försöka lista ut var folk kommer ifrån genom att lyssna på alla konstiga språk. inte det lättaste kan jag säga, paret bredvid mig låter som att de pratar en blandning av danska, tyska, franska och engelska, vilket språk kan det vara?

men hittills har allt gått bra så förhoppningsvis fortsätter det att göra det.

som jag trodde så fick jag arbeta lite till och hänga in emmas kläder i garderob. skulle sedan säga hej då och jag grät några skvättar, kändes så fel att gå ut genom den där dörren och inte säga; vi ses snart, precis så som jag har gjort oräkneliga gånger, utan nu var det bara hej då.

har även haft lite gråtkalas med mamma idag, vi har nu börjat fatta att det här verkligen händer.  kan bara tänka mig hur svårt det kommer bli att säga hej då imorgon.

annars så har jag packat och fixat det sista sakerna idag. har nu bara det sista att stoppa ner imorgon.

allt har varit "sista gången på ett helt år" idag, "nu är det sista gången jag kör här på ett helt år", "nu är det sista gången jag handlar på maxi på ett helt år", "nu är det sista gången jag äter kvällsmat vid matbordet på ett helt år", "nu är det sista gången jag duschar i vår dusch på ett helt år"... fattar inte varför jag tänker så, allting blir ju så mycket sorgligare då.

men nej, nu ska jag försöka sova några timmar, sista gången jag sover i min egen säng på ett helt år!

har stämplat ut för i kväll ( förhoppningsvis ) , vet inte vad jag ska göra nu när jag är ledig .

försöka att umgås med emma kanske , men hon är upptagen med att packa och så har hon nu försökt att berätta om sin dröm i tio minuter , men kommer aldrig fram till poängen . . . och nu har hon helt och hållet glömt bort att hon höll på att berätta något för nu gör hon något helt annat . ( du kommer väl fortsätta berätta när du läser detta )

blev nu tillfrågad (beordrad ? ) att torka hennes nytvättade converse med hårfönen .  så jag får väl ta tag i mitt arbete , det är ju faktiskt sista gången vi ses nu på ett bra tag .

( orkar inte bilder nu emma, om du inte vill att jag lägger upp jätte-bilden ? )

Okej, eftersom min kära läsare har önskat ett inlägg:

Vill börja med att tacka emma för designen (vet inte om jag får länka till din blogg, eftersom det är där du skriver om din innersta tankar och känslor, haha), har inte fått fakturan ännu, vilken jag vet kommer bli ganska dyr, då hon var "tvungen" att köpa photoshop. Men jag är mycket tacksam för att hon tog sig tid och satt under många långa nätter för att fixa den här fina memorial sidan.

Jaha, och så får jag väl tacka Eyjafjallajökull för att jag sitter här på mitt rum och inte yrar runt på JFK istället. Bloody fuck på detta. Jag hade kunnat vara i NY och emma och elle hade kunnat vara i milano, det är så jävla bra detta, jag älskar vulkaner!

(Var det okej emma? Jag känner att jag inte riktigt har kommit in i att vara bloggare ännu, så du får nöja dig med ett kort inlägg och så får du kanske vänta tills jag åkt för att få nästa inlägg. )